Extern finansiering

Referat 3 dec 2014

Utan ägarmål – inga strategier

En strategiskt ofta avgörande, för att inte säga ödesdiger, fråga är hur ett växande företag ska få fram kapital som räcker för nödvändiga investeringar. I entreprenörsdrivna företag är första steget ofta närmast självklart och förväntat: ta större lån på villan. Men sedan?

För att kunna utveckla sina strategier och göra en tydlig affärsplan måste ägarna först klargöra sina långsiktiga mål. Att ta in extern finansiering kräver att ägarna grundligt tänker igenom vad de vill med företaget och vad de är beredda att ge upp.

När målsättningen är klargjord måste ägarna ta fram en noga genomtänkt strategi och formulera en tydlig och realistisk affärsplan. Det är en förutsättning för att lyckas få in extern finansiering på acceptabla villkor. Därmed står företaget inför en rad alternativ vilkas attraktion skiftar beroende på företagets bransch, utvecklingsfas och marknadsposition.

Banklån är ofta svåra att få och bankerna ställer tuffa villkor. Det gör även institutioner som Almi. Att på olika sätt låta kunderna betala en expansion, exempelvis genom förskottsbetalningar, eller att sälja fakturorna, kan sällan mer än delfinansiera projekt. Det gäller också crowd funding där företag, ofta genom en kampanj på internet, ber den ”intresserade allmänheten” om bidrag.

Mindre företag som står beredda att ta ett språng i sin utveckling står alltså inför realiteten att söka extern finansiering av riskkapitalbolag eller affärsänglar. Det innebär nästan undantagslöst att företagaren ger upp en del av sitt ägande och därmed sin suveränitet att fatta beslut. Ofta nog har investeraren och entreprenören olika åsikter om företagets mål. Som en av deltagarna i samtalet formulerade situationen: ”Det är ett val mellan att ha stort inflytande i en liten verksamhet eller ett litet inflytande i en stor.”

Fall ett – Bortblåst etik

Ett it-företag befann i slutet av 90-talet mitt i den kraftiga tillväxt som senare sprack i den så kallade it-bubblan. Nya medarbetare anställdes varje vecka, en ny affärsplan togs fram var tredje månad. När företaget hade 50 miljoner kronor i omsättning sattes målet till en miljard. För att klara investeringsbehovet, uppåt 40 miljoner kronor, hade grundarna, som inte ville låna pengar, tagit in riskkapitalister som fått ägarmajoritet. En ledamot i styrelsen hade tagit referenser på dem och de verkade OK. Samtidigt – under it-boomen var det svårt att få tag på investerare som ville gå in med så lite pengar.

Relationen mellan grundarna och de externa ägarna försämrades snabbt. Ägarna hade en egen agenda. De bestämde att företaget skulle säljas och det förvärvades av ett större it-bolag.

Ägarna ansåg fullt och fast att den som har pengarna också ska ha all makt. Etiken bortblåst när det verkligen gällde. Inför försäljningen krävde de att grundarna skulle sälja sina aktier till ett lägre prisän vad de själva fick ut vid försäljningen. Annars skulle de se till att grundarna aldrig mer kunde få ett jobb i näringslivet. Efter affären blev grundarna även inlåsta i det nya ägarföretaget i ett par år. Ägarna själva, däremot, kunde sälja då aktien gått från 30 kronor till 150.

Lärdom: man kan inte alltid lita en persons etik när det gäller mycket pengar.

Fall två – Målmedvetet slöseri

Ett it-bolag genomförde en nyemission för att få in kapital till sin utveckling. De externa ägarna övertalade grundarna att använda pengarna som kom in till överdådigt konsumtion. De skaffade ett nytt kontor som inreddes ytterst exklusiva med skrivbord à 17 000 kronor. De lät bygga en överdimensionerad datahall och så vidare. De talade om burn rate och betydelsen av att framstå som framgångsrik.

Snart stod företaget återigen inför svårigheter att kunna klara investeringar i verksamheten. Då sköt ägarna till kapital och kunde genom hela denna operation öka sin ägarandel och helt ta makten från grundarna. Hela detta förlopp framstod som en medveten strategi för att ta över företaget.

Fall tre – Småskalig startup

Efter förebilder i USA och Australien har en ung stockholmare nyligen startat ett företag som erbjuder en digital marknadsplats för tjänster. Personer som behöver få en tjänst utförd – bära, transportera, klippa gräs, oftast sådana vardagsgöromål – lägger ut en annons, ungefär som på eBay. Ett antal anslutna så kallade runners, oftast skolungdomar eller pensionärer, kan i sina mobiler genom geotracking se var dessa tjänster efterfrågas och åta sig de som passar. Betalningen sker digitalt och entreprenören tar en förmedlingsavgift.

Företaget behöver nu uppåt två miljoner kronor till marknadsföring. Hittills används mest gerillamarknadsföring genom Facebook och liknande. Företaget har kontakt med Connect och är på deras första nivå. Men – vilka möjligheter finns egentligen?

– Den som skjuter till pengar kommer att vilja ha en ägarandel. Om företaget får en miljon behöver ägarna satsa egna pengar också för att deras ägande inte ska bli för utspätt. Almi är ett alternativ men tar mycket bra betalt för sina lån. Connect kan erbjuda ett nätverk av affärsänglar.

– Grundaren bör studera hur modellen fungerar i USA och Australien för att se exempel på fungerande marknadsföring. Då kan företaget skriva en tydligare affärsplan. Vilket är målet?

Målet är att utveckla verksamheten och skala upp till hela Sverige.

– Bestäm tidigt vad det får kosta. Vad vill ägarna betala för att få en miljon? Ge upp en hur stor ägarandel? Ägarna bör först göra en värdering som motparten kan acceptera. Att planera är grundläggande för att locka investerare.

Vad finns det för prutmån?

– Man måste själv bestämma sin gräns, vad investeringen är värd. Men så här hårt är det: om du har 800 000 och behöver tre miljoner, då förlorar du företaget.

Fall fyra – Connects förmedling av änglar

Ett teknikföretag i oljeindustrin befinner sig i snabb utveckling, omsätter 20-30 miljoner kronor, kan lätt nå 100-200. Det fick hjälp att ta fram en tydlig och trovärdig affärsplan som sträckte sig över tre år. Precis vad investerare vill ha. Ägarna var tvungna att skjuta till mycket för att få behålla ägarmajoriteten. Detta bolag får nu pengar genom Connects investerardagar. Där presenterar sig ett antal företag inför privatpersoner som vill investera i någon på väg upp. Ibland kan man uppfatta dessa privatpersoner från Falköping eller Borlänge som tomtar – men de är ju bevisligen människor som lyckats tjäna pengar. De är streetsmarta och fattar bra beslut. Den investerar inte alltid enbart för att tjäna pengar utan även i projekt som intresserar dem.

Sådana fora med affärsänglar är intressanta alternativ till riskkapitalister som vill ha mycket för sina pengar eller banker som är tröga och ogillar risker. Men ibland hakar banker på, de vill sälja sina tjänster.

– Ett annat forum är STHLM Tech Meetup där en man som heter Tyler Crowley intervjuar startup-företag på scen och förmedlar investerare. Det är både ytterst underhållande och en fungerande form för att slussa kapital till företag som behöver det.

Fall fem – Liten stabil systemleverantör står inför internationell tillväxt

En före detta it-konsult, numera systemleverantör som utvecklar system för hantering av elektronisk upphandling och inköp har sedan slutet av 90-talet växt organiskt. Användarlicenserna ger varje år en intäkt på sju-åtta miljoner kronor. Företaget är mycket stabilt. Nu börjar produkten väcka internationellt intresse. Det är dags att växa. Företaget behöver därmed kapital till marknadsföring och en ny lansering. Ägarna, en handfull personer, är mestadels tekniker. De vill att företaget ska växa men också behålla sina andelar. Hur ska de då få in kapital? De kan själva investera kanske tio miljoner – räcker det?

En möjlig lösning är att ägare säljer delar av sina aktieinnehav till anställda som blir partners och själva vill investera ytterligare.

– Varför inte låna av bank och behålla hela ägandet? De stadiga licensintäkterna gör det lätt få banklån.

Nja, ägarna är försiktiga och lite bondförnuftiga. De vill inte växa för snabbt.

– De borde ta en paus, åka ut ett par dagar till en kursgård och verkligen diskutera igenom vad de alla vill, prata ordentligt om allas mål. De kanske ska ta in någon extern att prata med om sina ägarambitioner.

Ja, hur snabbt de kan växa med vilka pengar.

De kanske ska ta in en extern styrelseordförande med andra erfarenheter och kompetens att ordna finansiering. Om inte annat kan de pröva i sex månader.

Det blir ofta svårskött med många ägare i styrelsen.

Fall sex – Bra jobb till salu

Ett företag som handlar med värdepapper har varit litet och okänt sedan 2007 – men gjort stora avtryck. Sedan Lehman Brothers-kollapsen 2008 sker 85 procent av världens handel utanför börserna. Det innebär att handlarna gör väldigt många affärer som är svåra att hålla reda på. Vem är skyldig vem vad? Företaget har produkterna som löser problemet men är med sina tio anställda det för litet i konkurrensen med stora aktörer som har hundratals medarbetare. Företaget behöver nu 10-15 miljoner kronor, främst för att anställa ett tiotal säljare.

Företaget omsätter tio miljoner och visar nollresultat. Det betyder att alla anställda ha bra löner. De gamla ägarna är nu lite trötta och vill gärna sälja sina andelar. En idé är att en investerare kan köpa sig ett bra jobb. Om någon erbjuder till exempel 1,5 miljoner tittar företaget gärna på vad denne person kan bidra med. Helst någon med branschkunskaper och ett bra nätverk.

Detta gör det svårt att vara tydlig. Söker företaget kapital till en verksamhet – eller söker det ”bara” nya ägare?

– Det är onekligen svårt för små företagatt skaffa sig legitimitet. Trots att de ofta, som i det här fallet, är lika stora som de avdelningar i större företag som de konkurrerar med.

Fall sju – Ett tåg kommer lastat

En entreprenör har startat ett företag kring en idé om ett snabbare sätt att lasta järnvägsvagnar. Varje vagn kan fällas ut så lastbilar kan köra ombord. Ett tåg kan alltså lastas på några minuter i stället för timmar. Chaufförerna kan sedan vila under resan vila i förstaklasskomfort.

Inför den fortsatta utvecklingen är det oklart vad företaget är värt med tanke på att det ännu inte sålt en enda vagn. Bedömningarna går från tio till 500 miljoner kronor…

Ett annat problem är att konstruktionen ännu inte heller blivit godkänd i något land. Men det bedöms som en tidsfråga; det finns stort intresse bland annat i Schweiz.

Entreprenören bakom företaget äger 92 procent och vill behålla den andelen – och samtidigt få in kapital. Det går inte ihop. En fråga till honom blir då ”Vill du tjäna pengar eller att vagnen ska bli framgångsrik?” Han tycker det är samma sak. Nu har en investerare, en industrialist, gått in i företaget. Han kräver hela 30 procents årlig avkastning. Fler investerare är på väg in. Företaget har även anställt en extern styrelseordförande. En nyemission värd fem miljoner kronor har beslutats. Grundaren går alltså med på mindre ägarandel mot att han får se sin verksamhet växa och att marknaden förhoppningsvis snart öppnar sig, när vagnen godkänts. Det lutar åt att första kunden blir i Tyskland.

Företaget har gjort en noggrann affärsplan. Där står bland annat att vagnarna ska produceras i Sverige.

– Vare sig om man tar in en investerare/ägare eller försöker klara sig själv så tar man en stor risk. En investerare/ägare blir ju en ny person också att förhålla sig till, en till vid frukostbordet. En god investerare ska ju å andra sidan också lära känna sina entreprenörer.

Det är sant. Ska man ta in investerare som får ägande är det nog bättre med industrialister som förstår och verkligen vill utveckla verksamheten. Det är väldigt viktigt