Ordföranden 2

Referat 16 april 2012

”Hur mycket ska styrelseordföranden dominera styrelsen?”

Styrelseordföranden står bokstavligen i centrum för bolagsstyrningen. Rollen är synbarligen entydig. Men vilken slags ledarroll är det frågan om? Hur mycket ska ordföranden dominera styrelsen? Ska det vara ”demokrati” eller stark ledning?

Det var en av diskussionspunkterna som kom upp på Board Nexus Öppna forum den 16 april 2012. Fokus för diskussionen var styrelseordförandens roll som ändrats en hel del under de senaste 10–20 åren och sannolikt kommer att fortsätta ändras.

 Deltagarna sammanfattade vad som är viktigast i ordföranderollen i dag:

 

– Vara lagledare.

– Skapa förståelse och medvetenhet.

– Driva bolaget efter strategin mot framgång.

– Skapa framgångssyn.

– Vara lagledaren som får styrelsen att gå åt samma håll.

– Skapa bra relationer med ägarna.

– Att ta höjden och se vad som kan komma att hända med bolaget.

 Ledarskapet

En av diskussionerna handlade om hur mycket styrelseordföranden ska dominera när han/hon leder en styrelse. Det kan finnas en konflikt mellan att vara en tydlig ledare samtidigt som övriga styrelseledamöter måste kunna och våga komma till tals.

Det fanns olika infallsvinklar:

– Styrelseordföranden har rollen att leda. Han ska få med sig styrelsen i en viss riktning för bolagets bästa. Man kan använda retoriska knep så länge man har det goda uppsåtet. Det är din uppgift som ordförande. Skulle man bara lämna det och vara samtalsledare kommer man ingen vart. Men det är en balansakt.

– En moralisk fråga är hur mycket man ska manipulera en styrelse. Ska jag få dem att tycka som jag? Det har lagts varsel. Det stormar. Jag vill att vi ska hålla vår budget.

– Jag är ganska tydlig och förekommer negativ information, säger vad jag vill vi skall göra. Jag är aktiv i förhållande till ägaren.

– Jag lägger aldrig fram färdigskrivna beslut. Det kväser diskussionen för det är ju styrelsen som ska ta besluten och diskutera.

– Jag brukar inte säga vad jag tycker, jag sammanfattar diskussionen.

– Jag anger tidsåtgången per punkt i kallelsen. Då markerar jag vad som är en stor diskussionspunkt och vad som är rena avrapporteringar.

– Jag jobbar med tillståndet, tittar på var och en, hur mycket har han eller hon förstått? Det kan dröja till nästa möte och nästa möte innan det har landat.

– Man kan använda ögonen som styrelseordförande och se var det bubblar. Vem vill säga något?

– Man ser, man ger utrymme.

– En del kan vara lite blyga, man kan fråga dem vad de tycker, fackliga representanter kan vara det och även ägare. Man vill bli sedd och känna att man är en del i arbetslaget.

– Jag hade sett de anglosaxiska personerna agera och var ganska nervös, hur ska jag få det här att fungera? Det var mycket konflikter från början. Jag tänkte att jag gör det på mitt sätt. Jag leder det som en hederlig svensk styrelse och skapar delaktighet. Jag känner av stämningen, vi får med alla frågor.  Jag är inte den som pratar speciellt mycket. Jag spelar på det svenska.

Ibland finns styrelsemedlemmar som gör livet surt för andra

– Det går att döda ett styrelsemöte. Ta bort glädjen.

– Jag stöter på omöjliga jävlar. Hur löser man sådant?

– Man kan ställa motfrågor och försöka få med dem, oftast går det bra.

– Då finns det moderna uttrycket hållbarhet. Alla kan stå upp och säga vad de tycker för stunden.  Men står alla bakom beslutet när det skall genomföras?

– Man har en tät kontakt med valberedningen så att de inte blir invalda igen.

 Hur viktig är personsammansättningen?

– För tio år sedan handlade det om att rekrytera ett namn, en erfarenhet. Numera tittar man mer på personligheter.

– Man behöver en bredare gruppering vad gäller ålder, geografi och bransch inom styrelserna.

– Man tittar alldeles för lite på de mjuka sakerna i styrelsearbete. Det handlar om att samspela utifrån olika personligheter. Hur ofta tittar man på det när man ska välja en ny styrelseledamot?

Hur tar man bäst in nya ledamöter?

– Tar man in två samtidigt utifrån i ett ägarlett företag så får de samma uppfattning. Tar man in tre nya får man fler idéer.

– Man ska inte ha styrelsen som en skola, då blir det halvledamöter som sitter där. Alla har ansvar.

– Om man ska bredda styrelsen kan man utse en mentor som pratar med den nya ledamoten före och efter styrelsemötena.

Hur får man det att fungera?

– Man måste lägga tid på att lära känna varandra. Kanske en grupp-dynamisk övning på kvällen vid någon strategidag.

– När man utvärderar ett styrelsemöte ska man prata om hur vi är mot varandra. Om någon känner sig stött ska det upp.

– Styrelseutvärderingsverktyget fungerar utmärkt. Jag utvärderades och det var som jag trodde, jag var dålig på administration. Då gav jag uppgiften till en petimeter i styrelsen att hålla reda på mig. Jag utlämnade mig och visade svagare punkter. När man visar sårbarhet får man förtroende.

– Om man har ett antal egna företagare som ägare av ett taxibolag måste man få dem att tänka på det gemensamma bolagets bästa. Skapa en vi-känsla.

När det stormar i medierna, vem ska ut och prata? Ordförande eller vd?

– Det beror på frågan, ibland är det ordföranden och ibland VD. Det måste klarläggas i förväg.

– Ofta duckar ordföranden och skickar fram vice ordföranden.

– En vd ska inte behöva försvara sina egna villkor. Vi såg affären med SEB och Annika Falkengren. Visst ser vi tillfällen när ordföranden håller sig undan.

När rollerna suddas ut:

– Jag satt som ordförande i ett arkitektkontor och drev strategiska frågor men de brydde sig inte om det, så jag gick.

– Styrelseledamöter får inte kliva in i de operativa frågorna. Då förlorar vi höjden.

– Jag har hamnat i den sitsen där jag gjort allt fel. Bolaget skulle säljas och jag valde att hoppa in som vd tillfälligt. Jag klarade inte båda rollerna, att vara både operativ som vd och strategisk som ordförande. Affären gick inte igenom men nya köpare hörde av sig. Vid det här laget har vi tappat fokus på verksamheten. Det blev brandkår efter brandkår hela tiden.

– Jag fick sparken och satt kvar tills efterträdaren kom in och det var det värsta jag gjort, jag var en lame duck, jag gjorde det som ett slags boy scout.

– Man ska inte gå in i något av snällhet.

 

Carina Gerken Christiansen/Cap1